Efter att regionmöte Väst har etablerat sig och blivit en populär och utvecklande årlig händelse grep våra medlemsföreningar i södra delen av landet sig verket an och träffades för sitt första regionmöte i Hässleholm söndag 15.maj. Man hade bjudit in både medlemsföreningar och visföreningar man önskade skulle bli medlemmar i Riksförbundet Visan i Sverige. Från Visans Vänner i Helsingborg, Södra Skåne, Sölvesborg och Hässleholm deltog tillsammans 40 medlemmar. Visans Vänner i Båstad, Karlshamn, Karlskrona och Växjö kunde tyvärr inte delta denna gång. Den enda deltagande föreningen, som inte var medlem i Riksförbundet Visan i Sverige vid mötets början, Visans Vänner i Helsingborg, ansökte omgående om medlemskap efter det positiva mötets avslutning.
Verksamhetspresentation
Mötet inleddes med att de deltagande medlemsföreningarna presenterade sin verksamhet och där demonstrerades skillnader som var värda att diskutera. Medan Hässleholm nästan uteslutande är en arrangörsförening med externa artister är Södra Skåne och Sölvesborg i hög grad baserade på egna förmågor bland medlemmarna med ett begränsat antal offentliga konserter med externa artister. Helsingborg utgör ett mellanting, där medlemsmötena hålls på bibliotekets café med en kombination av egna förmågor och externa artister. Alla såg det dock som viktigt att också medlemsmötena var öppna för allmänheten för att locka nya medlemmar.
Föryngring av medlemsmassan och nyrekrytering
Svårigheten med att rekrytera ungdom till föreningsverksamhet är välkänd, men det var enighet om att det är ett behov av att fräscha upp presentationen av medlemsföreningarna och se över repertoarvalet. En ökad satsning på den moderna visan och dess uttolkare är nödvändig liksom att öppna för moderna arrangemang av den gamla traditionella visskatten. Det är också viktigt att inte låsa instrumenteringen till gitarr utan att öppna upp för en större mångfald när det gäller instrument.
Med denna utgångspunkt är det viktigt att söka kontakt med lokala gymnasieskolor och musikskolor för att presentera visans mångfald och försöka skapa ett samarbete även om det inte omedelbart resulterar i fler medlemskap.
Man får heller inte begränsa sina rekryteringsförsök till unga utan också aktivt försöka nå människor i åldern 45-50+, en tid när barnen vuxit upp, man har litet mer fritid och börjar reflektera över livet på ett sätt som kan göra ett visintresse naturligt.
Ett annat sätt att rekrytera fler medlemmar kan vara att öppna upp för närbesläktade konstarter som poesi och berättande. Vill eller kan man inte sjunga kan man läsa en dikt. Man kunde också samarbeta med olika poeter.
Utbildning
Många är intresserade i att skriva själv och att utveckla sitt spelande och om föreningarna kan erbjuda kurser av hög kvalitet till ett fördelaktigt pris inom detta område är det en stark motivation för medlemskap. Ett samarbete mellan föreningarna och med studieförbund kan göra nettokostnaden mycket överkomlig. Här finns det mycket som föreningarna kunde samarbeta om. Bidrag kan man möjligtvis få både från Regionmusiken och Studieförbunden. Och samtidigt får man fler duktiga vissångare bland medlemmarna.
Syns vi inte – finns vi inte
Det är helt klart att många människor har både fördomar och brist på kunskap om vad visan är och hur mångsidig den är. Det enda sättet att ändra på den situationen är att vi arbetar hårt med att synas för allmänheten på olika sätt. Helt säkert kommer vi då att få tillräckligt många intresserade för att säkra våra föreningars långsiktiga överlevnad.
Avslutning
Efter alla livliga och givande diskussioner delades provexemplar ut av tidskriften Visor, där en mycket prisvärd föreningsprenumeration både stöder arbetet med att göra visans mångfald mer synlig och att öka värdet på ett medlemskap i den lokala visföreningen.
Regionmötet avslutades med en gemensam middag följd av hela 13 vissångare som turades om att på öppen scen framföra nya och gamla visor, egna och andras. Både på svenska och engelska. En person valde att läsa egna dikter. En logisk följd av dagens diskussioner
Med VisVänlig Hälsning,
Håkan Hultin Bearbetat referat av Jan Olof Dahlström Foto: Georg Malm
